Band har i alla tider influerats av andra band; det är så nya genrer har skapats och nya band tagit utrymme på scenerna världen över. Dock finns det band som influerat mer än vad andra gjort – och som dessutom fortsätter att influera. Det brittiska bandet Deep Purple är ett av de band som varit med och bildat en helt ny musikstil, tillsammans med ett fåtal andra band från den tiden då det begav sig. Bandet bildades i Storbritannien år 1968 och sysslade alldeles i början med något som var en mix mellan pop och rock med distade gitarrer. Gitarristens säregna spelstil gav musiken en viss karaktär, vilket fick låtarna att stå ut i mängden.
Deep Purple fick sitt stora genombrott ett par år senare, närmare bestämt 1970 i samband med skivsläppet ”In Rock”. Konvolutet på skivan föreställde det berömda stenmonumentet Mount Rushmore i USA, men med medlemmarna ur bandet som ”modell” istället för amerikanska presidenter. Skivan innebar ett steg i en ”tyngre” riktning för bandet som här åstadkom ett mycket råare och aggressivare sound än tidigare; detta märks allra tydligast på låtar som ”Speed King” och ”Bloodsucker”. Detta var tungt för att vara tidigt 70-tal, idag känns låtarna ”svängiga” men tiderna förändras som bekant.
Uppföljaren till första 70-talsskivan, ”Fireball”, kom ut året därpå och fortsatte i ungefär samma stil. Lite nyskapande var ”dubbeltrampet” från trummisen Ian Paice i titellåten,
som på ett sätt blev föregångare till de dubbla bastrummorna som blev populärt inom heavy metal ett antal år sedan. Bara några få månader senare var medlemmarna i Deep Purple på väg ner till Geneve för att spela in nästa skiva, som skulle komma att bli klassikern ”Machine Head”. Denna innehöll legendariska ”Smoke on the Water” samt hitsen ”Highway Star” och ”Space Truckin”. Den här skivan tog bandet till stjärnorna – eller åtminstone på turné till Japan, där live-plattan ”Made in Japan” spelades in (en dubbel-LP).
Trots att bandet behövde en välförtjänt paus från både turnerande och skivinspelning fick skivbolaget sin vilja igenom att spela in LP:n ”Who do we think we are” som såg dagens ljus 1973. Både sångaren Gillan och basisten Glover lämnade bandet efter deras andra turné i Japan. In kom istället Glenn Hughes på bas och David Coverdale (senare i Whitesnake) på sång. Tillsammans släppte bandet skivorna ”Burn” respektive ”Stormbringer” med något års mellanrum. Gitarristen Blackmore ogillade bandets nya musikaliska inriktning, som var mer soul-influerad än förut, och lämnade Deep Purple kort därefter. Hans ersättare blev den amerikanske gitarristen Tommy Bolin och skivan ”Come taste the band” blev resultatet av detta samarbete.
Deep Purple gick skilda vägar 1976, men återuppstod igen 1984 i sin originaluppsättning. De kommer alltid anses vara inflytesrika i hårdrocksbranschen och många är de coverband som spelat deras låtar.
