Svenska gitarr-esset Yngwie Malmsteen är otroligt välkänd i gitarrkretsar, inte minst bland de som dessutom lyssnar på hårdrock och heavy metal. Yngwie, eller Yngve som han egentligen heter, fick sitt gitarrintresse som ung spoling genom TV när han såg Jimi Hendrix en kväll hemma i Stockholm. Detta intresse följde med honom upp i tonåren, då han tog ett jobb på en gitarrverkstad. En dag kom det in en gammal luta till butiken och Yngwie noterade att denna hade en speciellt utformad hals, där banden var urkarvade (avrundade) – något han inte hade sett tidigare. Han fick då idén att detta kanske skulle gå att använda även på vanliga gitarrer, något han snart kom att testa på en Fender Stratocaster – med gott resultat. Denna teknik, ”skallopering”, kom att användas på samtliga av Yngwies gitarrer.
Efter att ha harvat runt med diverse olika Stockholmsband (bland annat med medlemmar från bandet Europe och Talisman) blev Yngwie upptäckt av Mike Varney i USA. Mike var ägare till bolaget Shrapnel Records och dit hade Yngwie skickat in en demotejp. Han blev erbjuden ett jobb i bandet Steeler, med Ron Keel som sångare. Tillsammans m
ed Steeler spelade Yngwie in skivan ”Cold day in Hell”, men tröttnade snart på Keels lite trista attityd och slutade i bandet. Istället fick han ett erbjudande från Graham Bonnett att gå med i Alcatrazz, som han inte kunde motstå. Genom att gå med i Alcatrazz fick han möjlighet till att spela mycket live, vilket bland annat resulterade i inspelningen av en live-platta.
Yngwie hade nu fått vind i seglen och släppte 1984 sin första skiva i egen regi; den näst intill helt instrumentala plattan med titeln ”Yngwie Malmsteen’s Rising Force”. Här medverkade de numera berömda bröderna Johansson, det vill säga Anders på trummor och Jens på keyboards. De få ögonblicken av sång hanterades av Jeff Scott Soto, som skulle få betydligt mer att göra på nästa skiva: ”Marching Out”, som släpptes 1985. Överhuvudtaget har Yngwies tre första alster, inklusive 1986 års ”Trilogy” av många ansetts som hans starkaste. Trots att han fortfarande spelar in skivor är det inte mycket som når upp till hans storhetsdagar.
Yngwie lär vara ganska svår att jobba ihop med, vilket resulterat en stor omsättning av bandmedlemmar. Man kan dock inte missta sig om en sak; han är en fenomenal gitarrist.
